Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är
Europeiska unionens regelverk för rättigheter. Den är alltid bindande
för EU:s institutioner och medlemsstater när de agerar inom ramen för
EU-rätten. Det är dock allt annat än enkelt att bedöma om ett konkret
fall omfattas av EU-rätten. Därför är det nödvändigt att tillhandahålla
utbildningsmaterial till jurister och att utbilda dem så att de förstår
tillämpningsområdet för stadgan enligt dess artikel 51.
Syftet med denna manual för utbildare är att ge vägledning om både
organisation och genomförande av sådana utbildningar på grundval av en
rad fallstudier, som kommer att utvidgas i framtiden.
Medlemsstaterna har en uttrycklig skyldighet att främja tillämpningen av stadgan. Dessa landspecifika faktablad är ett led i denna strävan och innehåller exempel på hur stadgan används samt belyser det mervärde stadgan tillför.
Stadgan är en mycket modern katalog över mänskliga rättigheter. Den innehåller
många rättigheter som inte finns i andra etablerade förteckningar av det här slaget och ger ett gediget intryck. De som är bekanta med de viktigaste principerna
i EU-rätten kan vanligtvis snabbt redogöra för att stadgan alltid är bindande för EU
och endast bindande för medlemsstaterna när de ”tillämpar unionsrätten”. Men vad
betyder detta ofta citerade uttryck från artikel 51 i stadgan?
