23
October
2018

Tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i lagstiftning och beslutsfattande på nationell nivå

Stadgan är en mycket modern katalog över mänskliga rättigheter. Den innehåller
många rättigheter som inte finns i andra etablerade förteckningar av det här slaget och ger ett gediget intryck. De som är bekanta med de viktigaste principerna
i EU-rätten kan vanligtvis snabbt redogöra för att stadgan alltid är bindande för EU
och endast bindande för medlemsstaterna när de ”tillämpar unionsrätten”. Men vad
betyder detta ofta citerade uttryck från artikel 51 i stadgan?

I praktiken är rättstillämpare ofta osäkra på om stadgan gäller en viss situation eller hur den tillför värde. Till och med i expertkretsar finns det inte alltid en klar uppfattning om vad som omfattas och inte omfattas av stadgan. Ett årtionde efter att stadgan trädde i kraft är det då inte överraskande att en granskning av dess tillämpning i praktiken ger en blandad bild. Rättstillämpare – oavsett om de är domare, tjänstemän, lagstiftare eller beslutsfattare – hänvisar sällan till stadgan. När de gör det tenderar referenserna att vara vaga. En känsla av tveksamhet uppstår.